Jag må vara en känslig tjej som lätt gråter till sorgliga avsnitt i tecknade serier och blir rörd på AIK matcher när deras intro spelas. ..men jag har väldigt svårt för när barn blir nedtryckta!
Har precis kommit hem från förskolan där jag lämnat T. Och jag sitter bokstavligen i köket och gråter.....
Vi kommer dit och tar av oss kläderna och han går glatt runt och kollar vad de andra gör ..... jag köper att man och kan hålla på med en lek och inte vilja att andra är med, det är oki! Sen kommer händelserna som får det att tåras. ... medan jag pratar med personalen inte samma rum är det FLERA som vid olika tillfällen säger åt T. Nej gör inte så.....
Vad gjorde då T som tydligen var så hemskt! Tja han gick förbi ett barn och sedan stod han och tittade på bilder. Då var jag faktiskt tvungen att fråga barnet ifråga vad han hade gjort för fel när han tittade på en bild. ....

Tydligen är barnen just nu inne i en period när de ska säga till någon som redan är ledsen tex för att imponera på någon annan! Redan lixom. .... Sådana maktspel är vi vana vid i skolan. ....
Jag må vara blödig men när det gäller barn och framförallt barn som T som inte kan svara för sig då blir jag en tiger. En pedagogisk tiger som gråter hemma!