Just nu känner jag en sådan glädje när jag kommer till förskolan.
Theo älskar verkligen att vara där och rusar in när han har fått av sig vintermunderingen.
Och varje dag berättar pedagogerna om framsteg hos honom. De är glada och stolta och jag är så stolt att jag kan spricka.
Han har ju knappt någon kommunikation med andra barn men när man får höra att ha iakttagit dem och sedan skrattande härmat dem blir man överlycklig!
Att höra hur några fler ord lämnar hans lilla mun är som ljuv musik.
Att han hamnar i låsta "bubblor " mer sällan är lättande!
Allt detta ca 2 år efter det "normala". Men det händer och det är vi glada över!
För övrigt har vi inte fått några kallelser än! Suck!!