Förra gången vi flög med Theo blev det kaos i slutet. Han klarade inte av att sitta fast på beställning. Trångt, tråkigt och mycket folk.
En kollega frågade klokt mig varför vi valde att åka igen med honom när han absolut inte klarade det!
När jag förklarade situationen för hen förstod hen. Hur vi bokat denna resa före och delbetalat. Samt hur de stora barnen sett fram emot den i flera år!!
Vi försöker nu förbereda och roa så gott vi kan!
Vi är ju (och de stora barnen) medvetna om att detta troligtvis blir sista flygresan med Theo på oerhört länge....
När vi ska ut och resa kommer vi att åka bil och vi kommer att försöka dela upp barnen på resor och aktiviteter för att försöka ge dem möjligheter till annat.. Ett lyxproblem jag vet... Men när Theo knappt klarar ett besök på en välbesökt strand får vi lösa det på något sätt!

Detta år gör vi vår Turkiet resa men även några små utflykter... Imorgon ska jag och Emil till klossfestivalen i Örebro med kusinen och igår besökte jag och Theo Arlanda för att bekanta oss med miljön och spana på flygplan!
Jag tjatade om planen och att vi åkt bil och rulltrappor ( som blev en hit!).
Det han sa att han hade gjort när vi sedan "pratar" om det är..... "Åt min glass"!!!!!

Ibland är det enklaste som som är det viktigaste!

Igår var vårt första besök på Autism center.
Denna gång var det jag och Kim som fick träffa vår kuratorskontakt.
Det är ju en helt ny värld som öppnar sig nu när vi har ett barn med Autism och vi är med i habiliteringen.
Vad och hur söker man stöd/pengar?
Vilka kurser ska vi välja..? Vilka kommer vi träffa på centret och hur ska vi tänka kring en plan för Theos habilitering?! Vilka områden är mest prioriterade.

En av tankarna som omedelbart kom var att vi ska söka stöd i form av avlösning.... Detta för att ge tid till de andra barnen med oss!
De får tyvärr stå åt sidan till förmån för Theo och till viss del Nova. Vi har lite planer för sommaren för att ge dem mer tid.

En annan sak vi absolut inte får glömma är att vi måste ge tid till varandra jag och Kim oxå!
Vi måste bli duktigare på att komma iväg bara han och jag..vi kan ju börja med att ta tillbaka våra vuxenmiddagar som vi hade förut!

Vi tyckte att vi känner våra barn men de överraskar oss ständigt allihopa. Särskilt Theo. Vi håller på hela tiden att lära oss vad som funkar och inte funkat för honom.
Att åka på fika hos släktingar KAN funka....men då får det inte vara för mycket folk för då blir det för mycket för honom.
Att en av oss åker iväg samma kväll och är borta över läggning funkar INTE.

Att handla mat med mamma är roligt. Det gillar han. MEN.... Det får inte vara för mycket folk i affären för då blir det för mycket!
Och tappar vi dessutom en godis ur tablettasken blir det katastrof! Nej tidigt när de precis öppnat eller runt 17-18 på kvällen är nog bättre för honom...

Vi har fantastiska barnvakter i vår familj. Dock bor alla långt ifrån oss och vi vill inte be dem om hjälp i onödan. Därför blir det inte så ofta som vi skulle behöva och önskar att bara jag och Kim kommer iväg. Däremot är vi väldigt duktiga på att åka iväg och ta egen tid en och en... Eller jag är väl lite duktigare egentligen! Idag är iaf Kim iväg och hjälper kompisen att fixa med huset. Och jag har fet egentid text med barnen...
Just nu är det fruktstund i soffan som gäller.

Har börjat skriva listor på vad vi behöver när vi reser till Turkiet i sommar! Märkte att det är en hel del som behövs så nu sitter jag och surfar runt på nätet för att se vad/vart jag ska handla... Jättetrist för mig som gillar att handla... Verkligen jättetrist!
Förutom kläder handlar det mest om att kunna roa Theo och Nova på flyget!
Så en och annan ny leksak eller bok kommer nog få göra paddorna sällskap.

Idag hade vi kalas för vår minsta lilla tjej.
1 år har hon hunnit bli nu.

Under våren har vi försökt anpassa firandet för att det ska fungera för Theo med att dela upp gästerna i grupper. Det har fungerat så bra att denna gång tänkte vi se hur det går med fler gäster på samma gång.
Det gick bra ett tag och han lekte och hade det bra, sedan märkte vi hur han började dra sig undan och när fick han lite vatten på sina byxor kom startskottet.
Han visade tydligt att han inte mådde bra av att det var så mycket folk.
Han grät och skrek och kom in i sin arga bubbla. Efter ett tag när jag setat med honom i ett eget rum och spelat Ipad tillsammans lugnade han ner sig ett tag. Men bubblan var fortfarande kvar och han kom ut och grät och tog av sig alla kläder och ville sova. .. mitt på dagen. Dock kom han ur sin bubbla lite senare och sprang glatt runt och lekte och hade skoj.
Även på kvällen var han helt slut och kom till ro först efter att han och pappa myst i soffan och tagit en liten dusch!

vi märker ju vad vi behöver anpassa efter honom. Vad vi kan göra och hur vi ska göra det. Så nästa firande kommer vi att dela upp! Igen!

För ett par dagar sedan var jag och Kim iväg för att få veta svaret på utredningen. Vi var rätt nervösa innan. Vi hade ju våra aningar innan men nu blev det så definitivt.
Innan kunde man ju gå och säga att "vi väntar men vi tror" och hoppas på det bästa. .. vad nu det är! ?

Men nu är det fastslaget att Theo har autistiskt syndrom. Autistisk syndrom med utvecklings försening (vilket är väldigt vanligt) och en extrem okoncentration.

Vi misstänkte ju det så en viss del av mig känner väl "aha.. jag sa ju det!"
samma del känner att:
Skönt att vi nu vet så att vi kan få stöd och hjälp att hjälpa honom. För det var det vi ville med utredningen. Att hjälpa honom!
Samtidigt känner man en liten oro över att han nu kommer att leva med detta och hur hans utveckling kommer att se ut.

För oss är han samma älskade pojke som beter sig på samma sätt som innan onsdagens besked men vi ser tydligare hans problem och vi förstår dem bättre.
Nu börjar en period med handledningar /kurser, föräldragrupper, Söka stöd och allt vad det nu finns. Det finns en mängd info på nätet som vi turas om att läsa om jag och Kim.
Men för oss är han samma Theo som innan och jag hoppas att han är det för er!

Så kom den äntligen! Kallelsen vi har väntat på så länge..... Den kom i tisdags!
12 maj är det dags!!! Då startar utredningen för att se om vår Theo har autism! !!
Först ska de träffa bara mig och Kim en hel dag!
Veckan efter ska jag och Theo åka dit en hel dag. Efter den träffen verkar det som att de ska observera honom på förskolan för att sedan fatta ett beslut.
Ett beslut vi kommer att få veta svaret på den 27 maj!!
27 maj!!
Som vi har längtat efter att den dagen ska komma. Fortfarande längtar!
Lite dubbla känslor har jag dock. Först var det mest en väntan på att något ska hända och nu när det börjar närma sig blir det plötsligt på riktigt!
Det känns lite läskigt på ett sätt. Läskigt att snart få veta om han har autism eller något annat. Men oxå skönt!

Sedan är det dags!

När det är något jag inte riktigt vill tänka på (just nu att jag helst vill fortsätta att vara föräldraledig )eller för mycket i huvudet, brukar jag försjunka i tv-serier. Det är ett bra sätt att för en stund glömma allt och vara med i en annan verklighet. Jag har liiite för många serier att följa dock.
stundtals fastnar jag då mycket för en serie att jag blir helt uppslukad och plöjer allt om den. Man kan nästan kalla mig besatt! !
jag vill ha drama, relationer, en och annan twist och kärlek i mina serier. Gärna förbjuden kärlek.... då är jag fast. Den serie jag har blivit besatt av nu är musketeers som går på 7:an på söndagar.
Givetvis har jag sett längre än vart Sverige är men det hindrar inte att jag ser dem ändå..
Den är asbra!
Nu måste jag bara se säsongsavslutningen snart så att jag får veta vad som händer med mina kärlekspar! !!
fast jag får vänta tills den kommer ut på Youtube! !